Gungfly.com - Linus tänker blogg

Ska nu uppdatera denna delen med fakta, en massa fakta. Fick även meddelande från min käre bror, så bildern är på väg!

Jag slutade Part One med vår regn dag.
Det var den enda dagen med regn vi hade. Solen valde att skina över oss på onsdagen och jag, Emil och Gustav tog oss till den närliggande stranden medan mor o far tillsammans med vilddjuret Johan tog bilen till Elefonisis(ska tydligen vara en av de bästa stränderna på Kreta!). 
En slappdag där vi vandrade runt i Stavros by, kollade på de två stränderna som ligger där och valde den ena där vi spelade lite fotboll med en inköpt plastboll och sedan låg och gottade oss i solen.
Vi vandrade hemåt, lagade mat och spelade kort. På kvällen kom resten av familjen hem och de var nöjda med sitt besök till elefonissis. Det hade blåst, men stranden var tydligen väldigt fin.

Det blev kväll, och det blev natt. De vilade den natten
Det blev morgon och det blev en ny dag!

Tanken var att eftersom de andra(läs föräldrar och lillelillebror) haft bilen dagen innan så skulle vi få den på torsdagen. Men så blev det inte. Vi endades om att vi skulle ta en sväng upp till en kloster och sedan vandra därifrån ner till havet. Det skulle nog ta någon timma och sedan skulle vi lägga oss på samma strand som tidigare! Så i vår lilla Yaris klämde vi in 4 bröder och två föräldrar, det funkade ganska funktionellt. Tur att Johan bara är 10 år. Vi åkte upp till klostret, tog en tur därinne, eller rättare sagt...inne och inne, fick vandra runt på klostergården ett varv. Mer var inte öppet för oss(vi som kallas allmänhet). Sen tog vi vår vandring ner mot vattnet. Det var ganska många trappsteg och en slingrande stig som sakta tog oss neråt. Så kom vi ditt, efter en timme eller nått sånt. Men vilken plats! Vi bara njöt! Dalen delade sig och en liten bukt med turkost vatten hade tagit sig in mellan klippväggarna! Så vi strippade snabbt av oss våra kläder och simmade i saltvattnet och hoppade från klipporna! Mycket trevligt. Efter en god stund vid vattnet så var det dags att vandra hem, med blöta underbyxor(min bröder retade sig på att jag en gång kallade min kalsonger det, är det gubb varning på sådana uttryck?) i handen och ett stort leende :op. Vår korta förmiddagsutflykt hade blivit en heldags sådan och den avslutades på en taverna i Stavros by. Alla var nöjda och glada!

Det blev kväll, och det blev natt. De vilade den natten
Det blev morgon och det blev en ny fredag!

Jag, broder ett och broder två(går även under namnen Emil och Gustav) hade redan på kvällen innan bestämt oss för att åka och titta på Knossos. Så det var bara att hanka sig upp ur sängen när klockan ringde, äta frukost, packa ut sig i bilen och fara iväg. Vi körde, tutade och hade trevligt. När vi kom till Heraklion stannade vi några timmar(närmare 4-5) och solade och badade på en strand där turistflygplanen passerade in vid inflygningen till flygplatsen. Vi lekte med vår medhavda plastboll, men fick avbryta det då en hund absolut ville vara med och leka. Vi kastade gris med honom en stund, innan Emil sprang upp på stranden och gömde bollen. Han följde efter men simturen hade gjort honom lite trött, så det var med stapliga ben han äntrade stranden. Han hittade ingen boll och gav upp, liksom vi la ner vidare bollekande.. Denna dag i solen gjorde bröderna chockrosa medan rutinerade och gamla jag, stannade bara vid en lätt rosa skiftning. Innan vi fortsatte resan mot vårt mål(kl hade hunnit bli 17) så åt vi en trevlig greksallad och tittade ut över stranden! Jag hade inga förväntningar på Knossos, men det var väl sådär att vandra runt där. En del var gammalt, annat var gammalt och återuppbyggt och en del var återuppbyggd nästan helt ur huvudet på arkeologen som grävt ut stället. Det var inte för inte man fick känslan av att allt kan ha varit påhittat ;o)
Men det får man väl inte tro...det hade ju iallafall lagt ner möda på att få det återuppbyggda att se gammalt ut...

Hemresan gick i en hejdundrande fart, Emil tog rygg på de galna taxi chauförrerna och såväl turister som kretianer fick se sig passerade av vår räser Yaris! 

Det blev kväll, och det blev natt. De vilade den natten
Det blev morgon och det blev en ny dag!

Eftersom Emil och Gustav bränt sig dagen innan så valde de att ta bilen in till Chania för att strossa runt på gatorna där. Själv ville jag förbättra min bränna och la mig vid poolen. Där låg jag och stekte under de värsta timmarna för att sedan taktiskt fälla upp parasollet kl 14 när solen började bli human igen...hmmm inte helt genomtänkt, menmen..inte ens denna dag kunde få mig helt ur form. Visst jag antog en rosa ton, men inte alls nära det jag hade befarat! Mor, Far och Johan höll oxå till i närheten av eller i poolen... en slappardag som avslutades med en ordentlig kortspels kväll.

Det blev kväll, och det blev natt. De vilade den natten
Det blev morgon och det blev en ny dag!

Söndagen skulle vi åka hem och efter frukost packade vi in våra saker i bilen och så for vi 2 vändor fram och tillbaka till flygplatsen! Väl där insåg jag att jag inte visste var jag lagt mitt pass. Det underbara passet med stämplar från libanon, syrien, turkiet, indien och ukraina. Så efter lite letande(och zero hittande) bad jag en kort bön till vår räddare och hoppades att körkortet skulle räcka som legitimation. Det gjorde det och jag fick lämna kreta! Flyget hem gick utan problem och såväl bilfärden. På kvällen öppnade jag återigen dörren till mitt hem. Där jag nu sitter och skriver detta. Kan tillägga att jag ännu inte hittat mitt pass! Ibland förundras jag över hur slarvig och virrig jag kan vara!



Så detta var vår resa med familjen till Kreta! Jag hoppas på ett snart återseende med det turkosa vattnet. Om det är i Kreta eller någon annanstans får vi se..

Peace!

Ps. Bilderna ligger som sagt på posten, hoppas jag kan uppdatera dem här någon dag! Ds